tisdag 5 juni 2012

30-årskris?

Jag känner redan nu, innan jag har börjat skriva, att det här inlägget förmodligen inte kommer att vara intressant.
Men jag skriver ändå. Måste berätta historien.
Ja, jag klippte mig igår.
När jag kom väntade Nikki utanför salongen, om det var för att jag skulle hitta rätt eller inte smita.
Hon har varit här tidigare med sin vän Marta och tycker att frisören verkar bra. Social och trevlig dessutom.
- Hon vill ha något modernt, sa Nikki till frisören
- Nja, jag vet inte, hummade jag, men det hördes inte.
- Så du känner också Marta, frågade frisören mig, och jag svarade ja, vilket tydligen betydde att jag skulle klippas som Marta. Nä, inte riktigt lika vågat, men ändå.
Frisören skar sig illa i fingret när hon försökte skära av mig håret med en kniv, hon var inte särskilt social och trevlig (eller om man ska vara rättvis så kan det vara jag som inte är social och trevlig) och det gick snabbt och rätt var det var så var jag korthårig. Speciellt där bak. Väldigt kort.
Hann inte bestämma mig för om jag gillade det eller inte, för Nikki drog med mig hem till sig. Jag skulle gå på kurs hos henne.
Sminkkurs.

Så här är det. Det finns folk som tror att enbart för att man är kvinna vill man gifta sig och få barn och gillar att gå i höga klackar och kan sminka sig sedan födseln.
Inget av detta har någonsin intresserat mig, men så härom veckan kom jag på att jag vill lära mig måla ögonen.
Fråga inte varför. Jag har verkligen inte en aning.
Nikki kan sådant där, och nu skulle hon lära mig.
För er som är som jag ska jag berätta. Det är en jäkla process att sminka sig.
Så här går det till:
1. Stryk lotion i hela ansiktet, även om du inte har torr hy. Övriga grejer fastnar bättre med sådan kräm underst. Egentligen ska det vara någon dyr kräm, men det funkar lika bra med vanlig bodylotion.
2. Stryk ut en färgad kräm över hela ansiktet för att dölja det svenska fejset som ständigt flammar i rött aningen på grund av värme eller kyla eller något annat väderfenomen.
3. Pudra.
4. Ta en djävulsk liten svart penna och måla ett streck precis ovanför ögonfransen. Man måste trycka väldigt hårt för att det ska synas. När det börjar göra ont på ögat kan du ha fått till något. Jag var livrädd för att peta mig i ögat med pennan, varför jag målade för långt ut från fransarna och såg ut som en panda, enligt Nikki. När det var klart (en pärs med svettiga händer, svett under puderlagret, illamående och svimningskänsla) skedde något ännu värre. Man skulle måla en till linje vid nedre fransraden! Innanför fransen! Alltså mellan ögat och ögonfransen! Det fattar vem som helst att det är livsfarligt. Skitäckligt var det. Men jag fick mina streck. Efter 20 minuter. På båda ögonen.
5. Den här punkten är kul. Man ska välja färg på ögonskugga. Inte bara en, utan tre! "Vad vill du ha" undrade Nikki. "Inte vet jag, men nåt mörkt, nåt som sys nu när jag väl gör det här." Det blev mörklila. Jag tyckte inte att den såg så mörk ut, men oj vad Jesús skrattade när jag kom hem... Väldigt obehagligt det här momentet, man trycker och målar hårt på ögongloben. *blundar vid minnet*
6. Viktigaste punkten enligt Nikki. Mascara. Här bröt svetten fram igen. Jag petade mig inte i ögat med den läskiga pennan, men väl med mascaraborsten. Två gånger! Hu! Man måste stryka på färg en massa gånger för att ögonfransarna ska bli tillräckligt svarta. Eller tjocka. Eller långa. Eller vad det nu var.
7. Måla svagt på ögonbrynen så att folk ser att de finns.
8. Läpparna. Nikki valde en så stark färg att jag knappt vågade titta mig i spegeln efteråt. Ja, för det var sista punkten på listan och jag kunde titta ordentligt. Fick titta lite i taget, i omgångar. Jag kände inte igen mig. Såg ut som någon annan.

Alltså. Vad jag skulle komma till egentligen är, har jag hamnat i en 30-årskris?
Se här:
Hårklippningen.
Sminket (Nä, det kommer inte att bli någon vana!).
Målade naglarna blå för en vecka sedan.
Och tänker skaffa nya glasögon.
Är det 30-årsdagen som gör sig påmind? Åldern?

- Neeej, inte pennan! Hjälp!


12 kommentarer:

  1. Nu tittat vi på er jag och Elisabeth och vi gillar det vi ser :-D
    Kram på er båda två!
    MVH
    Malin och Elisabeth på Skaraborgsläns Tidning, lokalkontoret i Vara.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mmm, riktiga snyggingar va? (Nikki är LIVSFSRLIG med pennan!)

      Radera
  2. Hahaha, låter helt klart som en kris, en allvarlig sådan. Passa dig så du inte går och skaffar barn också, de går inte att tvätta bort : )

    SvaraRadera
  3. Du ser jättetjusig ut!
    Har du haft så kort hår tidigare? Det ser jättefint ut!!!
    Sminkning är en vanesak. Det blir mindre tortyr efter ett par gånger :)
    Jag vill poängtera att huvudsaken är att du trivs med hår och smink etc. Får kajalpennor dig att rysa av avsky så ska du inte utsätta dig för det och därmed basta!
    Att vilja ha en bra hårfrisör som man trivs med är inte en 30-årskris. Ett nyfunnet behov av smink kan vara det. För min del är läppstiftet den stora utmaningen. Avskyr läppstift. Otäckt! Har aldrig lyckats vänja mig vid det.

    SvaraRadera
  4. Du blev ju snygg iaf! Alltså tjusig-snygg, lite extra sådär! :)
    Jag var och sminkade mig på en frisörsalong en gång inför ett bröllop (där jag var gäst) och det blev inte alls så bra, jag såg ut som en tv-tant efteråt, och detta var självklart i Spanien, sminkets förlovade land!

    SvaraRadera
  5. K-L: Nej! Det kanske kommer till 40-årskrisen?
    Chatrin: Nix, det är det kortaste hittills! Och du skulle se hur kort det är i nacken! (Har du verkligen vant dig vid en sån där penna?)
    Tuvilda: Tv-tant:) *fnissfniss*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tro det eller ej men man vänjer sig även vid eyelinerpennor :)
      Har dock ingen som helst förståelse för folk som sminkar sig varje dag. Vilket jäkla jobb. Smink ska bara vara skoj - inte ett måste.
      Jag väntar för övrigt på foto av din kortklippta nacke. Vill se! Nu!

      Radera
  6. Ja det var alltså väldigt pinsamt, men jag passade in på bröllopet!

    SvaraRadera
  7. Du är jättejättefin naturell, och lika fin med smink! Annorlunda att se dig, men det känns inte konstigt, efter ett tag! Finaste! 30-årskrisen går över så fort du har fyllt. Det gjorde det i alla fall för mig. Om det nu är en kris du har, men det är tveksamt. Efter 30-årsdagen förvånades jag över alla unga fina 30-åringar därute. Gött. Kjal på undre ögonlocket tar låååång tid att vänja sig vid. Men jag håller också med - aldrig i livet att jag skulle göra det varje dag!

    SvaraRadera
  8. Chatrin: Det tror jag inte att man vänjer sig vid. Tveksamt om du får se fler hårbilder. *Se dagens citronglassinlägg*
    Tuvilda: Det är jag säker på! Körde du hela kitet med lustig fjäderhatt och sånt också?
    Åsa: Du är snäll du. Lugnande att det går över. Hoppas inget värre hinner hända de här veckorna innan...

    SvaraRadera
  9. Jag krisade faktiskt lite när jag fyllde 27... Kände mig plötsligt så gammal, skulle jag vara vuxen nu? Sen gick det över och nu tar jag åldern med ro. Får se hur det blir nästa år :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mhm... Vänta du bara. Att fylla 30 är något helt annat...

      Radera

ny gadget

ny gadget